Underbara imorgon

En bekant satt i Zoom-möte härom morgonen, med bolagets team i Tyskland. Det var troligen vanliga avstämningar, excel och grafer, samt passande artigheter för internationella kontakter. Plötsligt går hennes son förbi bakom hennes rygg, i bara kalsonger. Ska blaska av ansiktet innan första lektionen. Han är i skolan. Hon är på jobbet. Tyska kollegorna är likaså på jobbet, med skolbarn, hundar, kök- eller matsalsbord och sneda tavlor och pappershögar i bakgrunder. Och alla möts i min bekants vardagsrum, i den lilla, provisoriska kontorshörnan, strax söder om tvätthögen (som dock inte syns i bild).

[Skribent: Johanna Westbrandt, contact@johannawestbrandt.com]

 

Så har livet blivit. Vi har alla nästan lämnat förvåningen och gått in i att det känns bekant, nästan vanligt. 

Den här texten handlar om det där andra. Som finns bredvid rädslan, de personliga tragedierna, konkurserna, förlusterna, sorgen, effekterna av stillastående samhällen och de utarbetade tillhandahållarna av vår vård, omsorg och dagliga bröd. Den handlar om att vi kan göra oss medvetna om allt som krisen ruskar om som behöver ruskas om och ta med oss det in i underbara imorgon och göra om, göra rätt.

I mitt arbete som coach jobbar jag med klienter som sköter om sina företag och sig själva. Tillsammans jobbar vi med hur mål ska uppnås och uppgifter ska hanteras och hur allting känns och hur vi tar oss förbi hinder. Och så jobbar vi med Varför, vad är meningen med vårt företag och vår vision, hur bidrar vi till världen? Under veckorna av social isolering har jag fått höra berättelse efter berättelse om resiliens, mod, lugn och tacksamhet, bredvid berättelserna om rädslan.

De jag talar med berättar förvånat om en frid de inte minns att de känt förut. Måsten har fallit bort. Mitt i isoleringen känner de sig närmare varandra och närmare en djupare mening i livet. Någon har köpt en hund. En annan har av bara farten avsagt sig nästan alla vardagskontakter, vill bara vara med de närmaste, de älskade. Insikten som driver beteendet: jag behöver det inte, det distraherar mig. Jag vill ta hand om det som betyder något.

För många var omställningen snabb och obeveklig. Från ena dagen till den andra: gå hem och utför sedan allt ditt arbete, ensam, från din laptop. Inga förberedelser, mål eller förväntningar, det var bara att göra. Varje individ med ett maximalt ansvar att få det att fungera. Och det gjorde det, oftare än inte! Det mesta över en natt. Gammal eller ung, uppkopplad eller old-school, teknologiälskare eller dito fientlig – de flesta av oss såg vi till att lösa uppgiften framför oss.

När jag axlar ett ansvar på djupet så händer magiska saker. Grunden i all coachning och anledningen till att coachning är så effektivt, är att det jag själv ser (medvetenhet) och tar ansvar för kan jag också påverka. Att arbeta så är motiverande. Då betyder min insats något. En sådan loop av medvetenhet, ansvar och motivation leder till önskan om ännu mer ansvar. Detta är goda nyheter.

När livet står på spel blir det lite lättare att se vad som är viktigt. Mitt i en kris – på grund av en kris – blir det tydligt. Frid som alltså inte fanns där förut finns där nu, bredvid smärtan och rädslan. Den där annars aldrig ikappsprungna meningen med livet, det högre syftet, eller Purpose (som jag envisas med att säga, det är nu bara helt enkelt ett bättre ord), känns kanske antingen mycket klarare eller så är viljan att finna den mer akut. Vi ser att vi alla (alla!) hör samman, är en endaste mänsklighet, vi ser våra djupa värderingar, vi förstår att vi måste hjälpas åt. Allt detta skapar meningsfullhet.

Bakom arbetet med att stötta företag, organisationer, målgrupper och individer att hitta sitt högre syfte finns såklart också mer världsliga skäl: Att ha ett tydligt Purpose driver handling. När ett företag sätter sina affärsmål i samklang med detta Purpose skapar det ett otroligt effektivt driv, en lust och ett lugn, för det handlar ju inte längre om mig, det handlar om det större och viktigare. Det är alltså ett riktigt brain-hack att tona in på ett syfte. Det hjälper företaget/organisationen att skapa sammansvetsade team med hög grad av ansvar och målinriktning.

Kriser kanske är som en slags förstärkare. Goda ledare maximerar sina goda vanor och egenskaper och delar ut förtroenden, stöd och trygghet. De skyller inte på omständigheter. De lyfter kreativa lösningar och supportar och coachar sina medarbetare att ta mer ansvar. De gör högre syfte, visioner och mål tydliga så att hela team kan jobba tillsammans för att nå dem. De väntar inte på att det ska bli som vanligt igen. Det blir aldrig som vanligt igen. Vanligt finns inte. Livet är i sin kärna förändring.

Läget är optimalt att gå in i nödvändig förändring. Inte bara för att göra våra organisationer starkare och konkurrenskraftigare utan också för alla andra små och stora nödvändiga förändringar, ända fram till det största där vår överlevnad står på spel. Vi är tilltufsade, omskakade. Lite eller mycket rädda. Mer eller mindre i personlig kris. Det är ett utmärkt läge att bryta mönster och skapa nytt. Jag tror att det just nu sitter goda ledare lite varstans och tittar på sina team som jobbar häcken av sig och får allt att funka och som dessutom rapporterar att de känner sig befriade av att slippa pendla eller att de kan jobba när det passar dem bäst, leveransen är det viktiga, upplivade av förtroendet och över att klara av alltihopa. De här goda ledarna kanske funderar, liksom jag, över hur de ska ta med sig kraften, flexibiliteten, kreativiteten, teamkänslan och drivet in i hösten och nästa vår. Jag har några tankar om det.

 

Vad du som ledare kan ta med dig in i underbara imorgon:

  • Skrota vanligheten. Skapa resilienta, trygga och kreativa team som har ditt fulla förtroende (och ja, har du inte förtroende för ditt team så är det du som behöver jobba på dig, inte dem). Ös på med ansvar. Ge ännu större förtroende när de vacklar. Då sker mirakel.
  • När den sociala isoleringen bryts och du räknat klart förlusterna, var fullständigt ärlig, nyfiken, öppen och se på vad ditt team gjorde annorlunda och vad de mådde bra av. Även om du måste döda dina käpphästar. Här hittar du guldkornen.
  • Lyssna på dina medarbetare, ställ fråga efter fråga. De har alla svar.
  • Omfamna rädslan. Bakom den finns våra hemligaste drömmar och vårt största driv.
  • Hitta ert syfte, ert reason for being, meningen med att kamma håret varje morgon. Ta ett ett extremt fokuserat sikte på det.
  • Beskriv en vision som glittrar.
  • Sätt mål som får det att ila längs ryggraden
  • Finn och påla ner era värderingar i berggrunden. De behövs när det blåser.
  • Skapa en plan där purpose, vision, värderingar och mål har hög synkronicitet, energi som sprakar och flödar. Man vet när det är rätt. Du ser det i blicken på dina medarbetare.

 

För samtal om er underbara imorgon:

070 – 695 80 04

contact@johannawestbrandt.com

/Johanna Westbrandt