Odla varsamt, skörda sent – och njut däremellan

Det är ett av Lottie Knutsons motton, och som hon försöker att leva efter. Lottie är ingen automatiskt ”ja-sägare”. Det gällde även frågan på att ställa upp på den här artikeln. Hittills har hon aldrig svarat ja på frågan om att bli någons mentor eller coach. Men nu har hon hunnit dit i livet att det känns naturligt att även gå in i den rollen. Samtalet med Lottie som ligger till grund för den är artikeln är ett samtal om att utvecklas, både som ledare och som människa. Ett av de ord som Lottie använde mest under samtalet är: Nyfiken!

[>> Artikel från Marknadscheferna, Författare: Mats Holmér, Foto: Mats Högberg, www.matshogberg.se]

Få ansikten är så bekanta för svenska folket som Lottie Knutsons. Ändå är det bara andra gången som jag personligen träffar henne ”live”. Första gången var 2006 på en flight från London en sen fredagskväll. Lottie som varit inom resebranschen sedan hon var med och förändrade SAS tillsammans med Jan Carlzon på 80-talet, visste vad långsam boarding kunde innebära. Därför uppmanade hon oss andra att snabba på för att inte missa vår slot-tid. Vilket vi ändå gjorde, och fick sitta i planet och vänta i drygt en timme.

Vårt samtal idag är mer organiserat och handlar om att fortsätta utvecklas som vuxen och att som ledare oavsett position alltid arbeta för sina kunders bästa.

Lottie har aldrig sökt en position, men plattformar för att kunna påverka och bidra. Därför är det inte konstigt att hon idag bland mycket annat ägnar sig åt något hon alltid haft ett passionerat förhållande till. Resor! Nu åter som reseskribent. För det är skribent hon är i grunden. Ett yrke som har lett henne till att vara informations- och kommunikationsdirektör i flera organisationer. Och som gett henne en plats i medvetandet hos alla vuxna svenskar om vad sant ledarskap handlar om. Att ta ansvar, även då det är riktigt besvärligt. Idag har hon ingen roll som chef, utan delar sin tid mellan att skriva, föreläsa och att sitta i olika styrelser. Bland annat Stena Line, Cloetta och Swedavia. Hennes första tunga styrelseuppdrag var i H&M under 10 år.

DET HADE VARIT LÄTT att ägna de två timmar vi satt av för vårt samtal åt att tala minnen. Men Lottie vill hellre vara med om att skapa framtid. En av mina första frågor handlar om hur krävande det är att vara ledare.

Det finns forskning som visar på att det är större daglig press på en toppledare, än vad den är på en toppidrottare inför en stor tävling. Vilken är din erfarenhet?

”Absolut, att vara ledare idag är otroligt tufft. Inte minst då tiden att faktiskt vara ledare äts upp av administrativa sysslor som har mycket litet med själva ledaruppdraget att göra. En situation som delas med många andra yrkesgrupper. Inte minst läkare och lärare som gått långa utbildningar och ändå tvingas arbeta mer med rapporter än åt dem de har förberett sig för att hjälpa, patienter och elever. Det ägnas mer tid åt att skapa interna processer än åt kunder och konsumenter. Den som har följt processen behöver aldrig beskyllas för att kunden inte blev nöjd. Det interna arbetet har blivit viktigare än dem man borde ha som syfte att arbeta för, kunderna.”

Enligt Sverigestudien som genomförts nio gånger hittills intar kundernas intressen plats 54 bland de 100 viktigaste värderingarna i svenska organisationer. De värderingar som rankas topp 10 handlar alla om det interna arbetet i organisationen och den enskilde anställdes trivsel. I andra länder där motsvarande studie har gjorts hamnar kunderna och konsumenterna nästan alltid på plats 1 till 3, aldrig lägre än plats 10. Vilken plats intar kunden i ditt arbete? Ser du någon skillnad om det handlar om att skriva om resor eller sitta i en styrelse?

”För mig har det alltid handlat om kunderna. Och kommer att göra även i fortsättningen. Att kunder och konsumenter intar en så låg ranking är visserligen inte förvånande, men ändå skrämmande. Kunder förknippas med sälj som anses som något fult i Sverige.

Vi har inte berört den tid då du blev känd för alla svenskar. Finns det något du brinner för som troligtvis är okänt för de flesta av oss?

”Två saker som ligger mig varmt om hjärtat som hör samman är förutsättningarna för det småskaliga jordbruket i Sverige och vår låga självförsörjningsgrad av mat som nation. Att driva småskalig mjölkproduktion är idag närmast omöjlig och mjölkbönders förutsättningar att vara lönsamma har kraftigt försämrats. Så har det varit under många år. Vi måste ta bönders liv på allvar, inte bara när det är extrem torka, som förra året.”

Toppidrottare måste ägna mycket tid åt att träna. Är det lika viktigt för dig att utvecklas som det är för dem?

”Jag har alltid tagit ansvar för min egen utveckling när jag haft chefsuppdrag. Som styrelseproffs är det inte lika enkelt. En av mina ambitioner är att utveckla min affärsengelska. Har bland annat gått utbildning i England. Ledare ägnar förutom mängder av tid i rapporter och möten, stor del av sin vardag till att reagera på det som händer, inte att faktiskt leda.”

Alla toppidrottare har en tränare och skulle inte komma på tanken att träna sig själv. Skulle du kunna tänka dig att fungera som Super Coach till ledare och inte bara agera utifrån en styrelseposition?

”Många personer har frågat mig om jag vill bli deras mentor, men jag har hittills alltid svarat nej. Idag är mitt svar ett annat. Ja, jag kan mycket väl tänka mig åt att vara coach till ledare. Det ligger väl i linje med hur jag själv vill utvecklas.”

Så om någon av den här tidningens läsare, vars läsekrets mestadels är ledare, skulle vilja ha dig som sin coach skulle du kunna vara intresserad?

”Om jag tror att det är rätt uppdrag för mig är jag absolut intresserad. Som coach behöver man inte ha samma branschkännedom som ofta är nödvändig för ett styrelsearbete. Jag skulle inte ta ett styrelseuppdrag inom tillverkande industri, där man har mycket mer att bidra om man har den bakgrunden. Som coach är uppdraget ett annat. Ja, jag kan mycket väl tänka mig den rollen som en del av mitt arbete.”

Du har ju själv gått vidare under åren. När slutar man att utvecklas?

”När man tappar sin nyfikenhet på framtiden. Man går hela tiden från en puppa till fjärilstadium. När man varit fjäril ett tag kommer man att stelna igen, och om man inte spränger sig ur existerande omständigheter, sker ingen utveckling. Man kan ha haft en passion under flera år som man sedan tappar. Det gäller inte bara barn som växer ifrån sina favoritleksaker, utan det sker genom hela livet. Alla är inte beredda att ta sig ur sitt nya puppstadium utan stannar kvar där trots att det inte ger någon glädje längre. Men det finns så många exempel på motsatsen runt omkring oss.

Min granne är ett sådant. Från minister, till talman till att läsa teologi. Hela tiden nyfiken. Och nyfikenhet är avgörande för att fortsätta att utvecklas.”