Netflix, Diesel, Star Trek och förstås Malala

Jag har inte riktigt perspektiv än. Lite för många intryck i skallen och jag behöver sortera lite innan jag vågar sammanfatta. Tänker jag gör det i helgen – i soffan dagen efter midsommarsillen. Då brukar sinnesstämningen vara lagom distanserad för stillsamma reflektioner. Se fram mot resultatet i den kanal du möter detta tidigt nästa vecka.

Tills dess: Välkommen till min torsdag på Lions. Den började med Netflix. Som en gång disruptade sig själva, slutade med fysiska hyrfilmer och idag är störst i världen på streamad content. De hade en del intressant att säga. Först om själva marknaden. Coviden fick den att växa så det knakade i kablarna och den relevanta frågan blev: ”Hur stora kan Netflix bli?”

”So far streaming has only 30% of the global TV-share. There is plenty of room left”, sa Netflixchefen och såg nöjd ut. Han talade sig varm för de egenproducerade serierna (Squidgames är deras största succé någonsin) och var förvånad över att konkurrenterna varit så sena i starten. Han fortsatte prata teknik och försökte förklara den där knappen som gör att Netflix vet vad du vill titta på nästa gång. En imponerande komplicerad bild dök upp på hans presentation i 10 sek och jag hann inte riktigt förstå. Men jag förstod att han förstod och det är ju det viktiga. (Jag förstod dock insikten han bjöd på efteråt: ”Människor skrattar sällan åt samma saker. Men de gråter ofta åt samma saker.”)

Han fortsatte med den heta frågan om reklam på Netflix. Det kommer. Och det kommer att bli bättre än reklam på linjär TV. Hur? Det fick vi inte riktigt veta, tror inte han visste riktigt själv. Men de måste tjäna mer pengar och ett reklamabonnemang ger dollar i kassan. Jag tänker de kommer att bli grymma på att rikta rätt reklam till rätt målgrupp. Den som tittar får se.

Jag gick förbi ett mindre typ seminarium i bottenplan. ”The future of retail” tror jag de kallade det. En ung tjej läste innantill och sa mest självklarheter:

1. Prioritera social. 34% av alla köpte något via sociala medier under 2021 och trenden rusar. Alla SM-plattformar jobbar hårt med seamless shopping.

2. Appeal to purpose Gen-z. Alltså samma story som jag hör hela tiden; Hitta en värdering de unga vill ställa sig bakom.

3. Stay flexible – retail can happen anywhere. Pop-up stores är framtiden. Sälj där målgruppen är.

Detta var ju inte så märkvärdigt. Men jag gillade ett initiativ från Diesel hon visade. Jag fick nu höra begreppet ”wardrobring” för första gången. Alltså fenomenet att man köper ett plagg man bara använder en gång. Diesel låter kunderna lämna tillbaka plagget om ”tagen” finns kvar och det har ökat försäljningen med 24%. Kreativt. IKEAs ”Buy back Friday” nämndes samtidigt och det var tydligen deras genom tiderna bästa kampanj.

Jag undvek vegoveggien idag, men laxmackan var inte bättre. Omöjligt att förstå de inte kan få till en hygglig lunch för alla dessa hungriga kreatörer med firmamackor.

Det blev inte Disney som jag trodde, det blev Star Trek istället. 40 minuter med ikonkaptenen på Enterprise Sir Patrik Stewart alias captain Jean-Luc Picard på scen. Fansen jublade.

Jag är inget fan, men blev imponerad av siffrorna. 800 avsnitt hittills. Visas i 190 (!) länder. ”It’s not a show. It’s a universe.” sa Picard och sedan började de prata om seriens underliggande syfte: ”A more including world. It’s not about conquering. It’s about connecting.” Jag började fatta efter ett tag – om än jag är osäker på om de unga Star Trek fans jag känner sitter och tänker på allas lika värde när Spock blir upbeamad av Scotty.

Gick ner i källaren igen och satte mig vid en av de många skärmarna som erbjuder djupare studier av varje enskilt nominerat bidrag (Jag gissar… tusen casefilmer i hundra kategorier.) Eftersom jag inte hade en extra månad över blev det mest en panik-scrollning. Jobb från London, Brasilien, Tongatonga… så mycket bra grejer. Såå mycket kreativitet. Önskar jag kunde dela min känsla, men ni får vänta tills jag kommer hem och håller föredrag om detta. Nu minns jag cykelvarumärket Decathlon som satt upp ett team digitala cyklister inne i ett fängelse. Som ett led i deras återanpassning tävlar fångarna – virtuellt – mot cyklister som inte sitter i finkan. Snyggt.

Jag minns tampongboken – bottnad i att tamponger säljs med 16% moms (som en lyxvara) jämfört böcker som momsas med 6%. Lösningen att ge ut en bok full av tamponger kändes elegant. Jag minns Uber Eats underbara film om att man inte ska äta allt man får med Uber Eats och jag minns FBs sköna kampanj för Visitsweden som ondgör sig över att IKEA döper sina produkter (läs toaborste) efter platser (läs turistmål) i Sverige. Och jag minns och jag minns, men det får inte plats här.

För jag måste också berätta om Malala. Som fick ta emot Cannes Lions Lionheart-achieve-ment inför ett verkligen fullsatt auditorium.

Jag läste hennes bok för några år sedan och blev helt tagen. Sicken tjej! Hon är från Pakistan, fick inte gå i skolan, protesterade och blev skjuten av talibanerna. Men hon överlevde och kom tillbaka som en stormvind för kvinnors rätt till utbildning, fullt i klass med vår egen Greta. Nu satt hon där, några meter framför mig och jag var starstruck på riktigt.

“I tell my story not because it is unique. But because it is not.” Så fick vi veta hur många (130 miljoner) unga tjejer som inte får gå i skolan på grund av religion. Vi fick veta att man inte kan vänta på att andra ska engagera sig och vi fick veta vad hennes pappa svarar på frågan vad han gjorde som fick henne att bli den hon är. ”It’s not what I did. It’s what I didn’t do.” Han klippte inte mina vingar, sa Malala, och fick stående applåder.

Jag tänkte på mina egna döttrar och undrade hur mycket jag egentligen stått i vägen. Faderlig omsorg är ett svårspelat kort.

Malala lämnade scenen och jag tog mig hemåt. Det regnade inte längre.