Lejon, avocados, dinosaurier och parfym

Ingen lunch är som en lunch med Gustav Martner. Det visste jag i och för sig redan, men det blev liksom extra bekräftat idag, under en markis över en avocadomacka. Gustav, idag aktiv i Greenpeace, hade precis – under stort stohej – lämnat tillbaka det guldlejon han vann här nere för några år sedan. Han ville inte ha det längre. ”De ljuger”, sa han när jag undrade om inte alla företagen härnere gjorde nytta med sin klimatreklam.

 

[Författare: Fredrik Jerlov på plats i Cannes]

 

Vi tittade ut över hamnen. Gustav pekade: ”Här ligger 70 yachter som var och en är större än våra två Greenpeace-båtar. Och vi är världens största miljöorganisation.” Jag sög på min avocado och ville nyansera. ”Igår lanserade P&G sitt nya tvättmedel som fungerar i kallt vatten. Sparar enormt mycket energi… det är väl bra?” Gustav nickade. ”Visst. Problemet är all annan ”washing” – fossilindustrin borde inte få marknadsföra gas, kol, olja genom att tvätta sina varumärken med hyckleri.

Gustav är påläst och engagerad. Har svar på det mesta. Man vinner inte en debatt med honom och det är heller inte min mening eftersom jag sympatiserar med hans mål. Frågan är bara hur vi når det bäst? Själv tycker jag Cannes Lions representerar lösningen på problemet, att det är genom ny teknik + kreativ kommunikation vi skapar de framsteg vi behöver. Och det får man ibland guldlejon för.

Han håller nog med tror jag. ”Men någon måste gå längst fram” säger han och jag tänker att så är det ju. Action needs activists. Vilket snabbt bevisades. Bordet bredvid satt en reklamare från Canada som bröt in i vårt samtal när han såg Gustav. ”I saw your demonstration and I was very inspired.” Gustav sken upp och fick berätta om CO2 för en kille uppvuxen i en region där alla lever på oljesand (Googla!) som är den värsta klimatboven av dem alla. Jag lyssnade och blev stolt över att jag är medlem i Greenpeace. Sedan var lunchen slut och jag gick tillbaka till Festivalpalatset – bredvid hamnen med alla lyxyachterna…

Det var dags att lyssna på varför Mastercard släpper musik. En allvarlig gubbe klev upp på scen och berättade för oss att vi alla hade fel. Marknadsföring, som vi ser den, fungerar inte längre. ”70% of all CEOs mistrust marketing” sa han. Jag tänkte att det är ju inget nytt, men det betyder inte att marknadsföring inte fungerar. Fast gubben på scen hade självklart en lösning: ”Quantum Marketing.” Jag höll på att packa ihop laptopen, men tänkte jag ger honom några minuter till.

Han knackade igång sin presentation – nu handlar det om att möta målgruppen via alla fem sinnena. Efter ett mystiskt resonemang om färger (gut och rött i väldigt speciella nyanser = syn) berättade han att Mastercard öppnar därför restauranger (smak), lanserar parfym (doft) och släpper musik baserat på en i det närmaste vetenskapligt skapad truddelutt. Laptopen låg nästan i väskan när han visade det enda (tyckte jag) av verklig kvalitet i sin presentation: Kreditkort för blinda, med en slags skåra på kanten så man kan känna vilket kort man håller i handen och vad som är bak o fram. Smart. Men det räckte inte för att få mig att byta bort mitt Amex.

Jag lämnade och gick ner i bottenplan. Där var nu alla nominerade bidrag i kategorin Media Lions exponerade i en lång rad ”jävlar-va-bra-idéer.” Jag gick runt, fotograferade och det blev snabbt kristallklart att kreativitet hör lika mycket hemma på mediabyrån som på reklambyrån. Här fanns vindkraftverket som blev en Mercedes-logo. Solpanelerna som blev ölreklam. Ölkapsylerna som blev taxirabatt och mycket annat som visade tydligt att mediaplanering är en central del av den kreativa processen. En stark idé är en stark idé oavsett av vem den levereras och hur den tar sig form.

Inspirerad och full av energi tog jag trappan upp till FN. Eller rättare sagt: Till United Nations Developement Program – som hade fått tid på scen för temat: ”Don´t chose extinction”. På scen satt fyra personer och jag tyckte jag kände igen killen till höger. Han hette Nikolaj Coster Waldau. Fick tänka lite innan jag kom på att det var snyggbrorsan i Game of Thrones.

Det började med teknikstrul. Dåligt omen? Men sedan kom de igång – och placerade insikten att människor inte lyssnar på tråkiga politiker längre. Det krävs något nytt. Eller rättare sagt: Något gammalt. Entré Frankie the Dino.

Vi fick se en skön film med lite Jurassic Park feeling. En läskig velociraptor kliver in i generalförsamlingen och håller tal. ”We had an asteroid. Whats your excuse?” Frankie pratade om coviden som vår chans att ställa om och – vem håller inte med om det?

Det höll ihop tyckte jag, även om det var lite barnsligt. En annan man i panelen berättade att denna film nu ska visas (gratis) på typ hundra miljoner biografer och man förväntar sig T-rex genomslag. Låt oss hålla tummarna.

Annars sa snyggbrorsan en klok sak; ”I´m not here because I have hope – but because I don’t have any choice”. Tänkvärt.  Och bredvid satt västafrikanska dokufilmaren Aissa Maiga och pratade om ökenprojektet ”living above water”. Hennes film visade med önskvärd tydlighet skillnaden mellan att inte ha bensin i bilen – eller vatten i glaset.

Dragningen slutade med ”Its now or never!” och det kändes för en gångs skull väldigt sant.

Mycket klimat idag. Men så är det här nere. Alla vill visa hur de bidrar och för en enkel man som mig är det lätt att dras med. Man blir optimist. Jag tänker på Gustavs ord – men vill ändå inte bli så svartsynt. Jag tror verkligen att hela vår industri börjar få upp ögonen för vad som måste göras och vilken viktig roll vi spelar i processen. Det kanske går långsamt – men det händer och reklamen kan vara en kraft för att snabba på utvecklingen.

Till sist vill jag gratulera McCann Stockholm för sitt Grand Prix ”Eat a Swede” som på många sätt skiljer ut sig från det mesta man ser här nere. Och ännu mer lyft på hatten till de unga svenska kreatörerna Anna Zetterlund, Claes Holm, Fabian Luthander och Nicolas Lindberg som tog hem årets Grand Prix i Future Lions med bidraget ”Ten Week Tee”.

 

 

 

 

 

Imorgon blir det Netflix och Disney och Amazon och inte minst Malala, nobelpristagaren som gjort mer för unga tjejers utbildning än någon annan. I bästa fall får jag till en öl med Les Binet också. Det blir spännande. Häng med!